Vem har rätt till assistansersättning

Vem har rätt till assistansersättning och personlig assistans?
Rätten till personlig assistans finns inskriven i LSS – lag (1993:387) om stöd och service till vissa funktionshindrade, 9 § 2. Kommunen har ett basansvar för den personliga assistansen men stat och kommun har ett delat finansiellt ansvar. Statens ansvarstagande regleras bland annat i lag (1993:389) om assi-stansersättning, LASS. Personer som:
tillhör personkretsen och har ett grundläggande behov (behov av assistans för att kunna inta måltider, klä på och klä av sig, personlig hygien, kommunicera med andra eller som har behov av annan hjälp som förutsätter ingående kunskaper om personen med funktionsnedsättningen) som är större än 20 timmar per vecka och som inte får sina behov tillgodosedda på annat sätt, har rätt till biträde av personlig assistent enligt 9 § 2 LSS och assistansersättning enligt LASS.

Försäkringskassan och kommun om assistansersättning för personlig assistans
Det betyder att Försäkringskassan finansierar den del av assistansen som överstiger de första 20 timmarna. Den som har behov av personlig assistans för sina grundläggande behov har även rätt till assistans för andra personliga behov om behoven inte tillgodoses på annat sätt. Om det grundläggande behovet är 20 timmar eller lägre per vecka är det kommunen som enligt LSS är ansvarig myndighet.

Kommunen ska, när den beviljar antal timmar personlig assistans, även ta med behov av personlig assistans för andra personliga behov utöver de grundläggande behoven. Den som beviljas personlig assistans genom kommunen kan också erhålla insatsen i form av ekonomisk ersättning. Till utformning och storlek bör den ekonomiska ersättningen följa samma principer som tillämpas av Försäkringskassan. Kommunens skyldighet att, om den inte själv tillhandahåller den personliga assistansen, ge ekonomiskt stöd till skäliga kostnader för assistans ska utgå från de verkliga kostnaderna för insatsen.