Monthly Archives: augusti 2019

Hur skyddar du ditt barn från rotavirus?

Rotavirusinfektion är vanligast under den kalla delen av året och manifesterar sig själv som enterit (inflammation i tunntarmen). Barn under 2 år drabbas hårdast. Den första infektionen är alltid den allvarligaste, där svåra komplikationer kan bli livshotande för barnet. Det är därför väldigt viktigt att känna till rotavirusinfektionen för att kunna förebygga dess utveckling.

Hur blir vi infekterade med rotavirus?

Sjukdomen orsakas av rotaviruset, som sprids från person till person via händer och kontakt med avföring och smittade föremål. Den permanenta värden av sjukdomen är människan, som bär viruset symptomatiskt eller asymptomatiskt. Viruset kommer ur den mänskliga kroppen via avföring och kan klara sig utanför den mänskliga värden i upp till 10 dagar. Smutsiga händer, förorenat vatten eller livsmedel gör det möjligt för viruset att ta sig in i kroppen och sedan angripa mage och tarmar. Små barn får ofta rotavirus från platser där många barn är samlade eller från föräldrar och syskon som lider av en mildare form av infektionen. Vuxna bär ofta på infektionen utan att uppleva några symptom.

Hur man kan känna igen Rotavirus?

Inkubationstiden för rotavirus är normalt 1-3 dagar. Illamående och kräkningar är vanligtvis de första tecknen på infektion. Feber följs senare av magsmärtor och diarré.

• Diarrén varar i 3-8 dagar. Avföringen är vattnig och skummig. Den insjuknade har avföring upp till 20 gånger per dag (kan variera).
• Febern varar normalt i 2 dagar. Febern är oftast mild, runt 38 grader.
• Besvärliga magsmärtor, oftast i hela magen. Små barn kan ibland inte uttrycka sin smärta och blir irriterade.
• Illamående och kräkningar kan förekomma upp till 8 gånger per dag.
• Dålig aptit.
• Hudutslag är ett sällsynt symptom för rotavirus. 5 mm stora fläckar som täcker kroppen kan dock förekomma.
• Symptom på uttorkning orsakat av illamående och kräkningar: törst, torr hud, minskad elasticitet i huden, torr mun, blek eller blåaktig hud, brist på urin (barnet kissar väldigt lite eller inte alls). Djupsittande ögon, nedstämdhet, trötthet,
ihålig fontanell och att barnet gråter utan att producera tårar är andra symptom. Komplikationer orsakade av uttorkning kan bli livshotande och det är väldigt viktigt att bibehålla vatten- och mineralbalansen i kroppen.
• Möjliga symptom på skador i luftvägarna; snuvig näsa, halsont och andra förkylningssymptom.

Rotavirusinfektion visar inte nödvändigtvis alla symptom som nämnts ovan. Symptom kan begränsas till kräkningar och diarré eller andra kombinationer av symptom.

Hur kan man undvika rotavirusinfektion?

God handhygien är absolut det mest effektiva. Det är viktigt att tvätta ditt barns händer ofta och att lära barnet att tvätta sina egna händer. De vuxnas hygien är också viktig eftersom de kan sprida infektionen utan att vara medvetna om att de är smittade. Efter blöjbyte, var noga med att inte röra vid något i hemmet förrän du har tvättat dina händer noga. På så sätt kan du förhindra att viruset sprider sig. Dessa åtgärder kommer också att hjälpa till att skydda dig själv och andra familjemedlemmar från infektionen. Rengör leksaker och andra saker som barnet kommer i kontakt med ofta, med hjälp av desinfektionsmedel. Undvik kontakt med personer som har diarré och låt inte ditt barn komma i kontakt med sjuka barn eller vuxna.

Vaccinering kan vara en annan möjlig åtgärd för att skydda mot rotavirusinfektion. Det finns två typer av levande rotavirusvaccin. Det är ett oralt vaccin som bör tas 2 eller 3 gånger och kan kombineras med andra vaccinationer. Det är viktigt att få den sista vaccinationen innan barnet blir 6 månader gammalt. Vanligtvis är det en månads mellanrum från en vaccination till en annan och barnet kan vaccineras så tidigt som vid 2 månaders ålder. Vaccinationerna är pålitliga och 85-100 % effektiva. Tala med din läkare för mer information.

Barn med funktionsnedsättning

Att få barn är ett av de största ögonblicken i livet. Föräldrar skapar sig ofta en bild av det framtida barnet långt innan det ens är fött, med förhoppningar om att barnet ska vara friskt. Det kan vara svårt att få höra att det finns en risk för att barnet får en sjukdom eller funktionsnedsättning och känslorna det för med sig kan vara svåra att hantera. Vilka problem kan man ställas inför och hur hanterar man dem?

Problem som är kopplade till de egna känslorna

Det är vanligt att det första man som förälder känner i ett sådant läge är ilska och förnekelse. Man vill inte erkänna att ens eget barn är annorlunda. Föräldrarna kan klandra sig själva eller lägga skulden på läkare eller andra kunniga som försöker hjälpa dem. Dessa känslor kan sedan följas av besvikelse och likgiltighet när föräldrarna accepterat barnets sjukdom eller funktionsnedsättning, men inte vill göra något åt det. De visar inget intresse för varken barnets utbildning eller behandling, eftersom de inte anser att det kommer att göra någon skillnad. Ibland kan föräldrar välja att ignorera läkarnas utlåtande och övertyga sig själva om att barnet med tiden kommer att växa upp och bli normalt. Men detta lägger hinder i vägen för barnets hälsa och välbefinnande, när han eller hon istället behöver allt stöd som går att få.

Familjedynamiken kan komma att ändras, och även om vissa familjer splittras kan en del även bli mer sammansvetsade. Psykologer och socialarbetare kan hjälpa föräldrar och övriga familjen att komma närmare varandra. Det kan vara en stor hjälp att få vägledning redan från början.

Familjens relation till samhället utanför

För att barnet ska utvecklas är det viktigt med interaktion med resten av samhället. Tråkigt nog är det vanligt att familjer isolerar sig, eftersom de inte tror att samhället har förståelse för och accepterar ett ”annorlunda” barn. Föräldrar vittnar om hur de ibland upplever negativa reaktioner och även aggressivt beteende från allmänheten. Denna brist på stöd från samhället kan göra så att föräldrar undviker de integreringsprogram som finns till för att hjälpa dem. Studier visar att antalet barn med funktionsnedsättning som slussas in i kommunala skolor minskar. Föräldrar väljer istället att sätta sina barn i specialskolor, och minskar därmed barnets chans att fungera i samhället ännu mer.

Frågan om familjer som uppfostrar barn med funktionsnedsättningar är viktig. De behöver stöd från samhället och uppmuntran att umgås med varandra för att utbyta erfarenheter. Man ska inte behöva vara rädd för att be om professionell hjälp eller känna sig tvingad till ett liv i isolering. En ökad förståelse i samhället för funktionsnedsättningar är en hjälp på traven för dessa barn och deras familjer.

Vad är unikt med karies på barntänder?

Många tror att karies (även känd som tandröta) drabbar bara vuxna. Däremot har antalet barn med denna typ av sjukdom ökat under det senaste decenniet. Nästan 30 % av barnen från två till fem år gamla och nästan 50 % av sex till elvaåringar har sina mjölktänder redan drabbade av karies. 10 % av sex till åtta år gamla barn och 30 % av åldersgruppen från nio till elva år gamla har även deras permanenta tänder påverkade av karies. Detta antal kan förklaras av det faktum att yngre barn har färre permanenta tänder. En annan förklaring kan vara att äldre barn börjar ta hand om sin tandhygien utan övervakning av vuxna och tenderar att göra det mindre noggrant.

Tidig karies är särskilt farligt. Det skadar just utbrutna mjölktänder, som är mycket känsliga. Det drabbar oftast barn som ammas längre än ett år och de som flaskuppfödds efter deras första födelsedag. Det är inte ovanligt att dessa barn somnar med sin flaska full av saft, te eller andra söta drycker. Socker och sötningsmedel ger lämpliga förhållanden för bakterier som orsakar att karies förökar sig. Om karies inte behandlas, kan den orsaka att kronan (den synliga delen av tanden) spricker. Det är nödvändigt att ta bort hårt drabbade mjölktänder, eftersom de kan skada de kommande permanenta tänderna. Dessutom kan de bli infekterade och orsaka halsfluss, njurinflammation eller till och med leda till utveckling av förvärvade hjärtproblem. Om mjölktänderna försvinner tidigt, kan det orsaka felaktig utveckling av käken och så småningom, efter att de permanenta tänderna har brutit ut, oregelbundet bett.

Korrekt munhygien och profylaktiska tandundersökningar är av stor betydelse i sådana fall. Noggrann tandhygien måste börja så fort den första tanden bryter ut. Särskilda tandborstar avsedda för mjölktänder kan köpas i apotek. De är mjuka, gjorda av gummi, och sätts på moderns finger. Frekvensen av borstning är densamma som för vuxna – två gånger om dagen med hjälp av tandkräm med fluor. Borstning bör ske under föräldrarnas övervakning åtminstone fram till sju års ålder. Det första tandläkarbesöket bör planeras efter att de första tänderna bryter ut med uppföljningar varje år. Ett tidigt första besök kan också vara bra att för bilda en positiv inställning till tandläkaren och profylaktiska hälsokontroller som bevisar att det är nödvändigt, smärtfritt, och inte skrämmande alls. En användbar profylaktisk åtgärd är att täcka barnets kindtänder med tätningsmaterial. Tätningsmedel är flytande fyllningsmaterial som överdrar räfflorna på de permanenta kindtänderna. Det hjälper till att skydda tänderna från karies och gör det lättare att rengöra dem. Det är värt att komma ihåg att endast friska tänder kan täckas med tätningsmedel. Efter ingreppet, bör dessa tänder undersökas efter 3 månader och därefter med jämna mellanrum. Om tätningsmedlet lossnar, bör proceduren upprepas. Enligt statistiken minskar dentala tätningsmedel risken för utveckling av karies med 80 till 90 %. Korrekt tandvård kan spara en hel del av barnens tårar.

Men om tandkaries inte kan undvikas, är behandling möjlig. I ett tidigt skede kan det tillämpas salvaliknande former av speciellt material som utrotar karies. Om hålet har fördjupats, utförs en vanlig vuxenbehandling – borrning och fyllning.

Det är viktigt att komma ihåg att barnens tandvård kräver en unik uppmärksamhet Föräldrarna bör lära sina barn korrekta metoder för tandvård och upprätta regelbundna tandläkarbesök (var 6 månader).

Söndervriden menisk: den vanligaste knäledsskadan

En söndervriden menisk i knäleden är en vanligt förekommande skada inom idrotten och kan verkligen störa rörligheten i knäleden, Menisken har som uppgift att fungera som en stötdämpare för knät. Den ser ut som en C-formad, tjock platta av brosk inuti knäleden och sitter mellan lårbenet (femur) och skenbenet (tibia). Det finns två menisker i knäleden; den innermenisken sitter på insidan av leden medan yttermenisken sitter på ledens utsida. De båda meniskerna hjälper till att dämpa påfrestningen för knäleden genom att sprida belastningen över en större yta.

Vanligtvis skadas menisken genom att knät vrids samtidigt som benet står stadigt på marken och därmed bär hela kroppstyngden. Bland dem som ofta drabbas finner man basketspelare, fotbollsspelare, löpare, tennisspelare, boxare och friidrottare. I nämnda sporter förekommer det ofta spelvändningar där det krävs att spelarna snabbt byter riktning och på så sätt riskerar att vrida det ben de stödjer på. Det är även möjligt att skada menisken om man lyfter tunga föremål eller får återkommande förslitningsskador. Det senare är vanligast bland äldre patienter.

Det finns tre typer av söndervriden menisk:

1. Lätt
2. Måttlig
3. Allvarlig

1) Lättare vridning av menisken: lindrig smärta och svullnad vilka oftast ger med sig efter 2-3 veckor.

2) Måttlig vridning av menisken: smärta i mitten eller sidan av knäleden (oftast på utsidan av knät). Skarp smärta uppstår om du vrider knät eller sätter dig på huk. Knät svullnar gradvis under 2-3 dagar, vilket gör att knät känns stelt och blir svårrörligt. Dock är det fortfarande möjligt att gå vid måttlig vridning av menisken. Efter 1-2 veckor har symptomen förmodligen gått tillbaka, men om knät vrids återigen kan skadan gå upp ännu en gång.

3) Allvarlig vridning av menisken: skarp smärta i hela knät. Vid en sådan här skada kan en bit av menisken gå av och förflytta sig till knäleden. Så att den låser sig eller ”knaka”. Det kan då kännas som att knäleden är lös eller ostadig. Leden kan svullna upp och bli stel direkt efter att skadan uppkommit eller inom de närmsta 2-3 dagarna.

Äldre patienter kan vara ovetandes om hur en meniskskada uppstått, eftersom det i många fall kan handla om förslitningsskador. Oftast kommer de bara ihåg att de känt smärta efter att de suttit på huk och märker sällan någon skarp smärta eller ”knakande” i leden i allmänhet. De enda symptomen är vanligtvis lindrig smärta i knäleden och lätt svullnad.

Hur ställer man diagnos?

Din läkare kommer att ställa frågor om eventuella tidigare knäskador och vad du gjorde när smärtan i knät uppstod. Läkaren kommer sedan att undersöka det skadade knät och kolla rörlighet och stabilitet i jämförelse med det friska knät. Efter det kan det hända att man behöver röntga området och i vissa fall får man remiss till ortopeden där en magnetröntgen kan ge svar på exakt var skadan sitter och hur allvarlig den är.

Det är i regel omöjligt att förebygga dessa skador, även fast man tränar för att stärka problemområdet. Vridningen av knät kan helt enkelt bli för stark för knäledens dämpande effekt. Behandlingen av en söndervriden menisk beror på exakt var skadan sitter och hur allvarlig den är. Dessutom måste man ta hänsyn till patientens ålder och aktivitetsnivå.

Behandlingsalternativ:

• Vila
• Sjukgymnastik
• ”Laga” den söndervridna menisken
• Ta bort delar av menisken

Lättare vridning av menisken läks ofta av sig självt om patienten vilar knät, avstår från fysiskt aktivitet helt och hållet och ser till att lägga ispåsar på eventuell svullnad. Även bandage runt knäleden gör den mer stabil och minskar svullnad. Man kan också få ner svullnaden genom att stötta upp knät med kuddar när man ligger i soffan eller sängen, så att benet hamnar högre upp än hjärtat.

De mer allvarliga meniskskadorna kräver operation. Yngre patienter kan välja att sy ihop menisken eller att skära bort den del av menisken som stör rörligheten i knäleden. När det gäller äldre patienter så hjälper det sällan att sy ihop menisken, utan den tas hellre bort helt.

Återhämtningen efter en meniskskada beror på skadans omfattning och vilken typ av operation man valt, men i regel återhämtar man sig snabbt. Framförallt är det bra att följa upp operationen med sjukgymnastik för att skynda på tillfrisknandet.

8 enkla steg för att undvika kattklössjuka

Katter tillhör ett av våra mest älskade husdjur, men även de sötaste katter kan någon gång riva sina ägare. Så hur tar man hand om dessa rivsår på bästa sätt för att det snabbt ska läka och undvika infektion?

1. Tvätta händerna noggrant innan du rör vid såret.
Om möjligt, använd antibakteriell tvål. Torka sedan händerna med en ren handduk eller hushållspapper. Tänk på att risken för infektion i framtiden minskar, så länge du håller såret rent.

2. Kontrollera såret.
De flesta sår uppstår av misstag, då katten busar med sin ägare och är för det mesta små rivsår. Men det finns även katter som kan orsaka djupa rivsår och även de, vars klor är täckta av bakterier. De sistnämnda behöver alltså inte riva ägarens särskilt djupt för att det ska finnas risk för allvarliga infektioner.

Om såret blöder och dess kanter inte går ihop så räknas det som ett djupt sår. Man bör uppsöka läkare ifall såret är djupt, sitter i ansiktet, eller om det är ett barn som råkat ut för det. Detta är extra viktigt ifall personen i fråga inte fått sin stelkrampsspruta eller om det gått tio år sedan den senaste sprutan.

3. Låt blodet vara.
Om såret blöder, torka inte bort det med en gång, utan låt det först rinna iväg en bit från såret. Sedan kan du försiktigt torka bort det.

4. Låt blodet koagulera.
Täck såret med ett rent bandage eller en servett och håll under tryck ett par minuter. På så sätt skyddas du mot bakterier utifrån och blodet hinner koagulera för att bilda ett naturligt skydd mot bakterier.

5. Låt såret andas.
Om du har antibakteriell salva att tillgå så kan du smörja in det på området runt såret, men inte direkt på det. Vill du sätta på bandage eller plåster på såret är det viktigt att du väljer ett material som andas, eftersom det finns risk för bakterieinfektioner om det är för tätt.

6. Håll koll på såret.
Byt bandaget eller plåstret åtminstone en gång om dagen, och kolla då även hur såret ser ut och om det läker som det ska. Om huden runt såret är röd, svullen, varig eller gör ont så bör du kontakta läkare för behandling.

7. Håll koll på det allmänna hälsotillståndet.

Ha lite extra koll på hur personen mår i allmänhet. Rivsår orsakade av katter kan leda till både lokala och inre infektioner, orsakade av bakterien Bartonella henselae som parasiterar inuti kroppens celler. Sjukdomen smittar normalt sett inte mellan människor, ifall personerna ifråga inte har nedsatt immunförsvar. Om du plötsligt skulle tappa aptiten, får huvudvärk och feber, känner dig svag eller får förstorade lymfkörtlar några veckor eller månader efter att du blivit riven av en katt bör du uppsöka läkare för behandling med antibiotika. Ibland vill läkaren också ta reda på den exakta orsaken till förstorade lymfkörtlar och tar då med hjälp av en nål ut vätska ur körteln för att undersöka. På så sätt kan man avgöra om det är aktuellt med operation.

8. Glöm inte bort katten.
Du bör alltid hålla koll på ditt husdjurs allmäntillstånd och behandla infektioner ifall den har några. Be din veterinär visa dig hur du klipper klorna på rätt sätt och lär dina barn hur de själva kan observera varningstecknen efter att ha lekt med en katt.

Genom att följa dessa 8 enkla steg kommer du inte bara kunna behandla rivsår på rätt sätt utan också minska risken för infektion. Glöm inte att varje nytt rivsår kräver lika stor och noggrann omsorg som det förra.

Symptom och risker med kärlkramp

Kärlkramp är tillfälliga smärtor i bröstet orsakade av syrebrist i hjärtmuskulaturen, som i sin tur beror på någon form av hjärt- och kärlsjukdom. I många EU-länder är hjärt- och kärlsjukdomar en av de största dödsorsakerna. Allvarlig eller långdragen kärlkramp kan ofta varna för en kommande hjärtinfarkt, vilket är en av de dödligaste komplikationerna vid hjärt- och kärlsjukdomar.

Vad orsakar kärlkramp?

Ischemi, eller otillräcklig blodförsörjning, är en cirkulationsrubbning. Hjärtat är ett organ som består av en blodpumpande muskel som behöver sin egen blodtillförsel och det får sitt blod genom blodkärl som kallas kranskärl.

Om kranskärlens hålrum begränsas (på grund av åderförkalkning eller kärlspasmer) eller om de täpps igen (på grund av proppbildning) så minskar blodflödet genom artärerna. Det leder till att hjärtat inte längre får tillräckligt med syre och man får symptom på kärlkramp.

Det är viktigt att poängtera att symptom på kärlkramp inte bara kan drabba äldre, utan även yngre personer som tidigare haft en mycket god hälsa.

Olika typer av kärlkramp

Det finns två huvudkategorier av kärlkramp: stabil och instabil.

Stabil kärlkramp

Vid stabil kärlkramp kan patienten ofta förutse när symptomen uppkommer. De framkallas framförallt vid ansträngning, exempelvis då patienten går raskt uppför trappor.

Ett vanligt symptom på stabil kärlkramp är smärta mitt på bröstet som ofta beskrivs som en åtstramning, hårt tryck eller krampartad smärta. Denna smärta uppstår vanligen bakom bröstbenet och sprider sig sedan till armen (oftast den vänstra), ryggen, nacken, axlarna eller nedre delen av käken. Hos en del patienter sprider sig smärtan till alla av de ovanstående kroppsdelarna medan den hos en del inte sprider sig alls. Kärlkramp är extra vanligt hos de som lider av diabetes och övervikt. Med smärtan följer ofta även andra symptom på kärlkramp, såsom matthet, yrsel, illamående, kräkningar och andnöd.

Vid stabil kärlkramp håller smärtan aldrig i sig längre än 10-15 minuter och den ger med sig om patienten får nitroglycerin (en medicin som utvidgar kranskärlen och på så sätt återställer blodtillförseln). Nitroglycerin går att få antingen som spray eller som tabletter man lägger under tungan. I båda fallen når medicinen snabbt ut i blodet och lindrar smärtan inom några minuter.

Instabil kärlkramp

Vid instabil kärlkramp förvärras symptomen plötsligt eller uppstår vid ovanliga tillfällen. Det kan betyda att åderförkalkningen har förvärrats eller att man håller på att få e hjärtattack. Instabil kärlkramp är särskilt farlig och patienten behöver omedelbar vård.
Sök vård om du:

• Upplever kärlkrampssymptom för första gången
• Får smärtor som varar längre än 15-20 minuter
• Inte blir av med smärtan inom 5 minuter efter att du tagit nitroglycerin
• Inte blir av med smärtan efter 3 doser nitroglycerin
• Upplever kärlkrampssymtom samtidigt med dödsångest eller svårigheter att andas.

Fortsätt ta nitroglycerin medan du väntar på ambulansen och om du har möjlighet, även 325mg aspirin. Det hindrar blodet från att koagulera och ser till att blodproppar inte bildas i de skadade kärlen. Om de tas precis i början av en infarkt kan aspirin ha en positiv effekt.

Var uppmärksam

Även om vi ser en ökning av hjärt- och kärlsjukdomar i Europa varje år så sjunker dödssiffrorna stadigt. Detta är främst tack vare nya behandlingar och metoder för att diagnostisera sjukdomen, men även tack vare att patienterna och deras närmaste är uppmärksamma på symptomen.
Genom att upptäcka kärlkrampssymptom och tecken på hjärtinfarkt tidigt kan man rädda liv. Om du misstänker att du, eller någon i din närhet, drabbats av instabil kärlkramp, följ råden ovan och tveka aldrig att kontakta läkare.

Migrän

Enligt siffror från Världshälsoorganisationen (WHO) lider upp till 10% av den vuxna befolkningen av migrän. Det handlar inte om vanlig hederlig huvudvärk och det kan vara svårt för utomstående att föreställa sig hur det känns att drabbas av detta. Migränhuvudvärk kommer ofta tillsammans med rejäl smärta, även om smärtstyrkan varierar från individ till individ. Smärtan kan hålla i sig i alltifrån några timmar till ett par dagar och vara så stark att man hindras att leva sitt vardagliga liv. En del kan ha svårt att arbeta, vilket blir problematiskt om arbetsgivaren har satt en deadline som måste hållas. Den här artikeln kommer att diskutera några av de potentiella behandlingar som finns tillgängliga för patienter med migrän.

Det kan vara svårt att välja den lämpligaste behandlingsformen

Tyvärr finns det inget läkemedel som kan bota migrän helt, eftersom forskarna ännu inte lyckats hitta orsakerna bakom sjukdomen. Lyckligtvis är det något som flera forskargrupper för närvarande studerar och förhoppningsvis kan de hitta både orsakerna bakom migrän, samt ett botemedel.
När man först känner av en migränattack kan det hjälpa att lägga sig ner i ett tyst och svalt rum med dämpad belysning. Det är viktigt att ta smärtstillande tabletter så fort migränen börjar för att få bukt med den innan den blir värre. Alla har olika tabletter som fungerar för dem – det kan vara exempelvis anti-inflammatoriska eller smärtstillande. Det kan även hjälpa att ta tabletter mot illamående.

När receptfria läkemedel inte hjälper mot din migrän kan din läkare skriva ut särskild migränmedicin. De verkar på så sätt att blodkärlen i huvudet drar ihop sig, eftersom forskare tror att det är utvidgade blodkärl som orsakar smärtan. Dessa läkemedel tillhör den nya generationens migränmedicin och har visat sig vara effektiva mot huvudvärk. Men de kan även föra med sig bieffekter. Det kan hända att du behöver ta hjälp av både receptfria och receptbelagda preparat för att minska smärtan, men du bör alltid konsultera din läkare innan du kombinerar dem.

Ett annat alternativ är att ta förebyggande medicin, men då behöver du ta dessa regelbundet under 3 till 18 månader. Det är dokumenterat att de patienter som tagit dessa mediciner inte drabbas av migrän under den tid de tar medicinen, och den positiva effekten kan hålla i sig även efter att de slutat medicinera.

Det är viktigt att man är försiktig med att medicinera under alltför lång tid, eftersom det kan ge bieffekter såsom tarmproblem, leverskador eller kronisk huvudvärk. Dessutom kan regelbunden medicinering leda till beroende, vilket i sin tur betyder att du behöver högre doser för att nå önskad smärtstillande effekt.

Medicinering behöver inte vara den enda lösningen

Det finns alternativ till den vanliga migränmedicinen. Ett exempel är Botulinum toxin, som de flesta känner igen som ”botox” och som vanligtvis injiceras för att släta ut rynkor. Injektioner med Botulinum toxin A i olika delar av ansiktet och nacken hjälper musklerna att slappna av och på så sätt minska smärta vid migrän. Det kan hända att man behöver upprepa behandlingen var 3-4 månad, men metoden har visat sig vara effektiv i behandling mot migrän.

En av de nyaste behandlingarna mot migrän innefattar elektrisk nervstimulering. Det låter kanske läskigt, men det är en enkel och smärtfri behandling. Det går till så att en liten metallring fästs på huvudet och sedan sänder ut impulser till nerverna i närheten för att minska huvudvärk. Tyvärr är detta fortfarande en dyr behandling och är därför inte tillgänglig för alla.

En del människor använder sig istället av kalla eller varma trasor som de trycker mot det ställe på huvudet där det gör ont. Ett annat sätt är att använda fingrarna för att sätta tryck på det ställe där det gör som ondast. För att förebygga migrän har det även visat sig bra med massage, eftersom stress i allmänhet kan framkalla migrän.

Sammanfattningsvis är det alltså svårt att finna ett långsiktigt botemedel för migrän. Därför rekommenderas de som lider av migrän att inte bara ta medicin mot sin sjukdom utan även försöka att leva hälsosamt. Framförallt bör man undvika stress och trötthet eftersom det är faktorer som ofta utlöser migränattacker.