Monthly Archives: februari 2018

Psykologins historia i kortform

Psykologi är en av de yngre vetenskaperna, och i sällskap med bl.a. genusvetenskap och nationalekonomi en av de mest ifrågasatta. Det är helt enkelt svårt att göra etiska experiment inom psykologin, och alla resultat blir kraftigt ifrågasatta, eftersom det nästan alltid går att tolka resultatet av ett experiment på mer än ett sätt. Trots, eller kanske snarare just tack vare detta faktum, är psykologin en mycket intressant vetenskap.

Att psykologin är en ung vetenskap stämmer inte riktigt. De frågor som psykologerna ställer sig idag har naturligtvis gäckat mänskligheten mycket länge. Antikens filosofer intresserade sig för en hel del av dessa frågor, men man kan inte påstå att de bedrev psykologisk forskning i modern bemärkelse. Filosoferna vid denna tid var framför allt upptagna med att skapa kongruenta världsbilder, som förklarade såväl hur människan och världen fungerade som hur det politiska livet borde organiseras.

Den förste psykologen
Genom historien har många läkare och andra som på ett eller annat sätt arbetat med sjukdomar kommit i kontakt med mentala sjukdomar och vanföreställningar, som varit svåra att klassificera och bota. Ibland har sjukdomsstämpeln varit ett sätt att tvinga människor med obekväma åsikter till tystnad, eller att helt enkelt slå ned på beteenden som de styrande inte har gillat. I många länder är detta fortfarande förekommande.

Den allra förste att specifikt intressera sig för de psykologiska aspekterna av människans tillvaro, och den förste att kalla sig psykolog (efter grekiskans psyche=själ + logos=vetenskap) var tysken Wilhelm Wundt. Wundt öppnade ett laboratorium för psykologisk forskning vid universitetet i Leipzig 1879. Han gav även ut den första läroboken i psykologi, och gjorde studiet av själen till ett eget ämne, skilt från både medicin och filosofi.

Wundts efterföljare
Den tidiga psykologin förknippas mycket med det tyska språkområdet, men faktum är att betydande framsteg gjordes även på andra håll. Ivan Pavlovs experiment på hundar gav teorierna om betingning, och den allra första psykologikliniken grundades av Lightner Witmer vid University of Pennsylvania i Philadelphia 1896. De psykologiska teorierna började också att inkorporeras i andra vetenskaper, som pedagogik, juridik och ekonomi.

Det går dock ej att tala om den tidiga psykologin utan att nämna österrikaren Sigmund Freud, född i vad som idag är Pribor i Tjeckien. Freud kallade dock sin metod för psykoanalys och inte för psykologi.

En mer konkret psykologi
Freud hävdade att de flesta psykiska problem beror på upplevelser i barndomen. Detta har kritiserats av en del vetenskapsteoretiker, som har hävdat att detta är ett exempel på dålig vetenskap, eftersom Freuds rön egentligen inte går att vare sig verifiera eller falsifiera genom experiment. Det har fått psykologer under 1900-talet och framåt att söka efter nya, mer handgripliga sätt att förklara och utforska det mänskliga beteendet.

En sådan teori är behaviorismen, som framför allt var populär på 1960-talet, och då inte bara inom psykologin. Behaviorismens upphovsman var John B Watson, men den som gjorde teorin känd var B.F. Skinner. I korthet handlar behaviorismen om att studera människors beteenden, och utifrån detta göra förutsägelse om deras framtida handlande. Mot 1900-talets slut ersattes behaviorismen av den kognitiva teorin som den dominerande teorin. De kognitiva psykologerna samlade in data från många olika fält för att förstå hur människans medvetande verkligen fungerar.